Idag blev det sovmorgon. Vet inte om det känns bra eller dåligt faktiskt. Menmen.

Igår skickade jag ett mms till pappi med en bild på gravidmagen. Svaret jag fick löd: "Jösses? Är det en elefant därinne?" Haha, det får vi väl hoppas att det inte är!

Såhär mår jag i min graviditet =)

Jag är trött... i skallen. Och så har jag lite ont i kroppen. Mina hormoner sitter inte riktigt där de ska just nu, men det är inte så farligt ändå. Inga oförutsedda gråtattacker eller raseriutbrott har lyckats komma ur mig än. Jag kan dock reagera starkt på olika saker som jag i vanliga fall inte skulle ha gjort. Till exempel känna mig åtsidosatt. Men jag är ändå rätt normal, tycker jag. Något lugnare kanske. Lite mindre rörlig. Men ändå likt mitt gamla jag.

Hur jag mår och hur jag beter mig är olika från dag till dag. Ena dagen kan jag vara hur glad som helst, andra dagen bara helt off. Inte sur eller ledsen, bara avstängd. Vilande, kanske man kan säga. En del har påpekat att jag är gladare nuförtiden. Vem vet? Kanske beror på all choklad jag helt plötsligt blir sugen på? ;)

Jag brukade aldrig tacka nej till att träffa kompisar eller hitta på något innan. Nu måste jag göra det ibland. För att jag är för trött. Tycker det är tråkigt, men jag har hört att det är "normalt". Och bra ursäkt om jag mot förmodan ändå inte skulle vilja hitta på något: Jag är så trött idag, graviditeten du vet. ;) Haha, skojar bara lite!

Men skitsamma om jag är trött, har ont, är lite bitsk och tjurig då och då. Det är sånt folk i min omgivning får ta om de vill umgås med mig.

Att vara gravid är ändå den bästa känslan jag upplevt. När lillfisen sparkar till i magen, hälsar lite och berättar att h*n lever och växer därinne med hjälp av sina livliga rörelser så är allt sååå värt det! Att höra hjärtljuden när man kommer till barnmorskan, att se den lille busen på ultraljudet (som jag har fått göra tre gånger i v.9, v.18 och v.23 tror jag det var!). Man bara längtar! När magen spänner till och man känner nästan bebis former, det är helt underbart!

I skrivande stund är bebis väldigt rörlig. Jag tror h*n gillar uppmärksamheten ;)

Bebis börjar sparka uppåt revbenen nu, och vad jag har hört så är det vanligt att pojkar gör så? Eller har jag fel? Jag tror ju fortfarande stenhårt på att jag väntar en pojke, och enligt en av Iles kompisar som firade jul med oss så tror han också det. Han har sju barn och har gissat rätt på varenda en =) Om ni som läser har bröder, eller är kille själv så kan ni väl höra med eran mamma om hur det var att vänta en pojke? Nyfiken ju! ^^

Och så har jag tänkt på en sak. Många säger "huvudsaken är att barnet är friskt". Visst, det är väl något man önskar, men det skulle faktiskt inte vara något problem om min bebis inte är "friskt". Jag kommer älska barnet lika mycket ändå och vara lika glad, trots att det kommer bli svårare. Tror att mina tankar går så efter att jag pluggade till personlig assistent, ens synsätt på saker och ting förändrades väldigt mycket då.

Inatt när jag och Patrik låg och pratade så började bebis sparka utav bara tusan! Antingen så ville h*n att vi skulle hålla tyst, eller så ville h*n vara med och prata! =) Det var inte bara en spark då och då, utan kanske 10 st direkt efter varandra. Haha, hoppas det inte visar på dåligt temperament så jag får en tjurskallig bebis!

Är ute hos mammi ikväll igen. Det här är platsen jag gillar allra mest just nu! =)

Var hos barnmorskan idag, mammi följde med mig. Fick höra bebis hjärtljud. Jäklar vad pysens hjärta slår! =) Allt verkade iallafall normalt, vilket var skönt att höra. Har även fått lite mera kött på benen när det gäller havandeskapsledighet och mammaledighet. Jag har trott att om man går på havandeskapsledighet (fasiken vad jobbigt ord) 60 dagar innan beräknad förlossning så dras de från mammaledighetsdagarna sen. Men så var det inte! Sicken tur =) Då hade jag försökt jobba nästan ända fram till förlossning vilket jag tror hade blivit svårt! :P

Bebis sparkar och har sig också =)=) Fortfarande inga starka sparkar, men de känns. Igår när jag åt glass så började h*n leva rövare därinne, så tror att glass är uppskattat ;) Eller tvärtom, vad vet jag! När jag åker bil känner jag också mer än vanligt ^^ Mys! Lite tråkigt att det bara är jag som får uppleva bebis sparkar än så länge, känns inte utanpå magen än. Fast ganska skönt att slippa massa händer på magen redan nu, även om folk känner lite då och då. Men när jag säger att de inte kan känna nåt än så blir magen fri igen! ^^ Nu låter det som att det är skitjobbigt med folk som vill känna, men det är det inte. Fast jag antar att det kommer bli! :P

Funderar också på om jag ska åka till el stockholmo och göra 3d/4d ultraljud, men det tror jag att jag redan har nämnt va!? I vilket fall som helst så får det bli i februari om jag blir beviljad fullt havandeledigt. Vilket jag ju hoppas på! Brukar inte skolorna ha sportlov i februari med? Då kan mammi och Moa följa med också! Nice ju =)

Ne, nu måste jag kila upp och pinka. För typ femtonde gången idag!

Wiie! Nu känner jag bebis första sparkar! Innan har jag ju känt henne/ honom typ slå kullerbyttor därinne, men nu puffar det på samma ställe hela tiden. Sååå mys! Men h*n skräms, för jag hoppar till när jag inte är beredd. Liten busunge tror jag =)

Efter jag blev gravid så har jag blivit extra mammig. Först, när jag inte visste att jag var gravid, fattade jag inte vad det berodde på. Var jag inte tillräckligt mammig som det redan var, va!? Haha, jo. Gott och väl! Men nu är det helt sanslöst hur mammig jag kan vara ibland. Jag vill helst vara ute hos mammi och umgås när jag är ledig, jag sover inte i gästrummet längre utan sover jämte mammi i hennes säng (tvingar över henne på hennes karls sovsida när han är och jobbar i Norge). Och när jag inte umgås med mammi så ringer jag henne ofta. Det märks lite granna att hon tröttnar på det ibland, men det struntar jag i! ^^

Dock har jag hört mig för lite. Det är faktiskt inget ovanligt att man blir mammig. Vet fler som blev det under sin graviditet och det är ju skönt att höra, så det inte bara är så att jag är fjompig!

Jag trivs otroligt bra när jag och mammi hittar på saker, och även när jag umgås med syster-yster! Och så saknar jag min lillebrorsa Kimpah och brorson Viggo massor nu, och även min familj i Knivsta. Kanske dags att åka upp och hälsa på snart!

Mammi och Kimpah på BB.

Personalen på sjukhuset kallade Kim för "lilla punkarn" pga hans

silvriga hår =)

Vet ni vad jag gjorde igår!?!? Ultraljud!!! Och det var så mysigt! Lilla fisen levde jäkel där inne och det var nästan så man började gråta. Har fått finfina kort! Allt såg iallafall bra ut vad hon kunde se och jag är nu i v. 18+2 =) Beräknat förlossningsdatum är 3/4-2010 ^^ Jag tog inte reda på könet, så vet inte om det är en liten Freya eller en Adrian. (Här i Borås får man ju inte veta, men hon sa att hon ibland kunde ge pikar om hon var säker på att föräldrarna ville veta och att hon var säker på vad det var för kön. I mitt fall såg hon inte det)

Lillskiten var större än vad jag trodde! Var riktigt skoj att se när h*n rörde på sig så mycket, och h*n vinkade också såg det ut som! Jag tror fortfarande stenhårt på en pojke, och mammi tror fortfarande en flicka. Vi får la se vem som har rätt =)

Här är min lilla fis! =)

Bilderna är lite oskarpa, tagna med mobilen

Åh! Nu känner jag av bebisen i magen tydligare än vad jag nånsin gjort! Häftigt! =) H*n kanske tackar för alla fina kläder jag fick köpa av Sarah idag, haha!

Idag har jag umgåtts med Sarah och hennes söta dotra Amanda! Druckit kaffe o tjötat hela dagen lång. Hon hade en maaassa babykläder som jag kunde köpa, så nu har jag två papperskassar med babykläder! Riktigt bra, så tacktack gumsan! Åh, bebis! Väx klart o kom ut nu!!! =)

Nu ska jag bara slöa. Blev bjuden på mat hos Sarah med, så nu har jag en liten paltkoma! Ska läsa bloggar och kolla lite stuff, sen blir det att ligga på sofflocket hela kvällen!

Puss o kram!

Jag har inte hört något, men jag kan tänka mig. Ja, absolut kan jag tänka mig att det går skitsnack om mig och mitt val som jag har gjort. Mitt val att behålla detta barn som lever och växer i min kropp. Jodå. Folk tycker om skitsnack, så absolut existerar det runt mig och mitt val. Förhoppningsvis inte om mitt barn.

Och om någon som läser detta känner sig träffad av att snacka just skit om mig och mitt val, så vill jag bara säga att jag tycker synd om dig. Jag tycker synd om dig som inte kan säga din åsikt direkt till mig utan går och pratar med andra. Jag tycker synd om dig som inte har frågat mig om faktorerna och orsakerna bakom mitt beslut, utan bara snackar skit utan att veta. Och jag tycker synd om dig som fortfarande tycker att det är roligt att skvallra om andra (i negativ bemärkelse).

Men ett stort tack till alla som genuint gratulerat mig och ser fram emot att en liten Freya eller Adrian snart kommer till världen! =)

Just nu ligger jag och syrran i sängen nere i gästrummet med varsin laptop. Ett försök av oss att vara sociala med varandra, och med andra. Är godissugen så det skriker om det, så ska nog snart placera mig vid tvn istället och bli lite tjockare. Det är fördelen med att vara gravid, man får faktiskt vräka i sig saker då! ;) Fast det ska nog inte gå till överdrift, graviditetskilon är extra svåra att få bort har jag hört. Finns potatismos kvar sen middagen också, det skulle inte sitta helt fel heller!

Jag vill ha konstiga cravings! Inte bara choklad och lakrits som de flesta verkar ha fått. Rach ville ha vinäger på något som absolut inte passar med vinäger, men det tyckte hon var gott. När kommer mina såna konstiga? Jag får hitta på något. Hm... glass med hackad lök kanske? Äh. Skit samma.

Har iallafall blivit lite virrig. Häromveckan när jag skulle städa undan lite så skulle jag slänga ett par strumpor i tvätten. Men istället för tvättkorgen slängde jag ner dom i toaletten. Haha, har nog inte skrattat så mycket åt mig själv någon gång tror jag! Mohaha!

Hade fått en kommentar av Alex (vet dock inte vem Alex, för varken länk till hemsida eller någon e-mail adress stod med) där han (eller hon) skrev att h*n tror att jag väntar en av varje i mitt inlägg "pojke eller flicka?". Det får vi verkligen hoppas att jag inte gör! Haha! En liten fis räcker gott och väl för mig. Stressigt värre annars ju.

Har börjat känna lite smått i magen nu. Typ nätta små fjärilar som fladdrar. Med andra ord inte mycket, men iallafall något. Längtar till den dag bebis ger mig en rejäl spark, så man får veta hur det känns! Någon mamma som kan förklara?

Ja, jäklar vad sjuk jag är nu känner jag. Tryck över bröstet har jag fått till råga på illamåendet. Jag kanske överdriver en sväng, men det är nog oro i kroppen som visar sig på detta sätt. Nu ska jag iallafall bestämma mig att jag ska inte vara orolig om jag gjorde rätt eller fel som vaccinerade mig. Den andra sprutan tänker jag iallafall inte ta. En spruta får skydda mig och bebis bäst fan den kan!

Vill svara Angelica som skrev att man kan få reda på kön vid ultraljud. Här i Borås får man inte det. Vet inte varför men det vandrar runt en teori om att många muslimer vill ha en pojke som förstfödde barn, och att de gör abort om det inte visar sig vara det vid ett ul. Jag har ingen aning om det stämmer eller inte, men Borås är väldigt invandrar-folkrikt (i brist på bättre ord), så det skulle inte förvåna mig om det var så. (Ja, nu var jag väl rasistisk enligt vissa mesar. Mesar = människor som inte vågar yttra ett enda negativt ord om invandrare i rädsla för att bli kallad rasist). Jag har ingenting emot invandrare. Förhoppningsvis får jag iallafall reda på vid ul att min bebis är frisk som en nötkärna och stark som bamse, och att vaccinet inte har orsakat några negativa skador!

Har också beslutat mig för att jag inte tänker ta reda på bebis kön. Jag tänker köpa röda, gröna, blåa, rosa, orangea, svarta, vita och bruna prylar och kläder. Jag ska bli en sån mamma som tillåter min son att bära klänning på dagis eller min dotter att vara stalledräng i luciatåget om h*n nu vill det. Det där kanske var att ta i lite, men tänker ändå inte följa några större könsnormer i min uppfostran av mitt barn. Fast smink får vänta minst 13 år, oavsett om det är en pojke eller flicka!

Innan jag hade hunnit läsa min vän Hannas kommentar om att inte vaccinera mig har jag redan hunnit göra det. Jag förbannar nu att jag inte har internet hemma så jag kanske hade hunnit se kommentaren och nu sitter jag här med ångest. Hanna bifogade en sida (länk) där det står "Omkring 110 anmälningar om biverkningar av svin-influensavaccinet har rapporterats in till läkemedelsverket och då vill jag tillägga att vi inte ens har sätt de långsiktiga biverkningar som barnen får i sin hjärnkapacitet och hos de gravida kvinnor som väljer att vaccinera sig, trots att vaccinet kan ge nerv- och hjärnskador till barnet." i ett av inläggen. Jag tänker inte ta den andra sprutan!

Jag vet inte om det har med vaccineringen att göra (antagligen är det biverkningar), men jag har fått lätt illamående och kräkts lite idag. Barnmorskorna på MVC hade heller inte några bra svar när jag frågade om de visste om vaccinet kunde ge barnet några skador. "Eftersom detta är ett nytt vaccin så vet vi inte det. Men vad skulle du föredra? Bli sjuk i svininfluensan eller vara säker mot att inte bli smittad av den? Dessutom tror vi inte att vaccinet skulle rekomenderas om det skulle vara farligt för barnet". Jag vill ju inte bli sjuk, men kommer influensan till Borås? Gör den inte det har jag ju vaccinerat mig i onödan och kanske gett mitt barn nerv- eller hjärnskador. Det känns ju jävligt bra!

Nu ska jag ringa till sjukvårdsupplysningen och höra mig för om de har fått in några negativa reaktioner om gravida som vaccinerat sig. Och jag ber till gudarna att min fis i magen är frisk! Om inte, då jäklar får läkemedelsverket med mig att göra!

Sitter ute hos mammi nu. Kimpah kom till mig igår, och nu är vi här! ^^ Ska bli trevligt att umgås hela familjen denna helgen, om ungen kan sköta sig det vill säga. Småsyskon kan ju vara en gnutta irriterande ibland, right? Men det ska nog gå bra.

Har väl egentligen ingenting nytt att komma med. Har fått erbjudande om att vaccinera mig mot svininfluensan nästa vecka, men har inte bestämt mig ännu. Någon som vet om det kan vara skadligt för lillfisen i magen? Hörde något om att de massvaccinerade massa folk mot nån influensa på 70-talet och att bebbarna då fick korta armar osv. Stämmer det tro?

Ile står bakom ryggen på mig och försöker läsa det jag skriver. Byter mellan sina glasögon och muttrar. Gubben börjar bli gammal, haha!

Vi hörs väl senare kan jag tro!

Tack för alla gratulationer =) Det värmer mitt lilla blivande mammahjärta! Var lite orolig över hur sanningen med pappan skulle tas, men nu märker jag att folk är mer förstående än vad jag trodde.

Den 2/11 är det dags för ultraljud, spännande! Ska försöka fixa in bild på lillfisen så småningom. Kanske åker jag till tittut ultraljudsklinik också, där man kan göra 3d-ultraljud =) Men det kostar ju en slant, 1500:- har jag för mig. Får önska mig i julklapp! =)

Nu är jag, mammi och Emma på Landvetter. Vi ska hämta mammas karl. Emma tyckte också att mamma kör bra, haha! Det var nästan den enda anledningen till att vi åkte med. Liiite för att träffa Ile med. ;)

Innan vi åkte hemifrån mig så fikade vi på glass och kaffe. Jag är mer kräsmagad nu än innan (och redan då var det ju fruktansvärt). Mammi och Emma fick mig att bli äcklad så jag var tvungen att springa in på toa. Jag säger bara en sak. Vaniljglass med krossad choklad är ingen hit att få upp igen. Så ät inte det om ni misstänker att ni kommer få uppkastningar under dagen! ;)

Mitt internet funkar ju inte hemma, men jag hoppas ni kikar in här ändå med jämna mellanrum. Min statistik har ju höjts lite iochmed graviditeten, skitkul tycker jag! =) Hoppas ni hänger med hela vägen och även efteråt, då det riktiga mammalivet börjar med mycket barnaskrik, kräk, blöjbyten och spännande framsteg!

Vi hörs när vi hörs =)

Det som förvånar mig är hur positivt inställda alla är till min graviditet. Trots att jag kommer bli ensamstående och trots att chansen är liten att vi kommer hitta pappan. Men jag har fast jobb, jag har en bostad (ska försöka hinna flytta till större innan knodden kommer), och jag har min familj och vänner som stöttar mig. Så vi kommer klara oss galant! =)

När jag först fick reda på att jag var gravid så var abort min första tanke. Jag trodde då att pappan var en kille som bor här i Borås, eftersom jag och "båtkillen" skyddade oss. Trots att jag inte ville göra abort bokade jag en tid, och fick en 2 veckor senare. På den tiden hann jag ångra mig! Och på första besöket på mvc sa barnmorskan att befruktningen hade skett på samma datum som kryssningen var. Nu kommer det bli faderskapstest, men jag är säker på att det är killen från båten som är pappan. Det krävs en Tiss för att lyckas med detta!

Detta är ju inte mitt drömscenario, men jag är fruktansvärt glad åt fisen i magen och väldigt nöjd över mitt beslut att behålla. Och jag är ju inte direkt känd för att ta det lugnt i mina tankar och handlingar, så namn har jag redan tänkt ut =) De understrukna tänkte jag som tilltalsnamn, men vi får väl se om det passar när barnet väl är fött.

Pojke: Adrian Kim. (Kim blir efter min lillebror)
Flicka: Freya Moa Marilyn. (Moa efter syster och min vän som gick bort i januari, Marilyn efter Monroe)

Efter en helt bra dag är jag helt slut! Nu är det så gött att jag kan förklara att min trötthet beror på graviditeten, för jisses vad trött jag har varit den senaste tiden. Har sovit varje dag efter jobbet, något jag aldrig gjort förr. Men det sämsta är att jag får dåligt samvete när jag sovit. Det är inte så skoj.

Tröttheten är det enda jag känner av att vara gravid. Inget illamående har jag haft (och det får man väl vara glad för), och inga större humörsvängningar har jag haft heller. Bara ibland, när folk visar sig vara riktigt korkade, då minsann har jag blitt förbannad. (Till exempel när jag fått stå och vänta på mina lökringar på Burger King och var på väg till mitt bord, då kommer en kille med sin resväska på hjul och svänger ut den rakt framför mig med flit. Jag var redan irriterad efter allt väntande. Utan att ens bry mig sparkade jag till väskan så jag kunde fortsätta gå. Jag såg faktiskt i snubbens ögon att han var väl medveten om vad han gjorde.)

Ush, nu lär jag låta som ett psykfall. ^^ En gång har jag även gråtit för jag saknade en kompis så mycket när jag såg honom i camen.

I tisdags var jag på läkarundersökning. Det var en äldre kvinnlig läkare, och såna är ju okej när det vankas gyn-undersökning. Dock hade hon en manlig studerande praktikant på ca 25 år vid sin sida, som också skulle glutta i mitt skrev. Var ju bara hoppa upp i stolen och göra det bekvämt för sig och babbla på om annat för att få bort olustighets-känslan. Allt verkade normalt iallafall.

Nu ska trötta jag sova =) Vi hörs!