Suttit och lekt lite i paint, samt skrivit en dikt:

En liten flicka, så späd och så sjuk.
Jag vill måla hennes framtid på livets duk:
Då skulle jag måla en flicka frisk,
som sprang till sin mamma med glädje i blick.
"Titta mamma, vad jag hitta till dig!"
En liten blå blomma, en förgätmigej.

Mamman tar blomman, tyst hon grät,
"tack älsklingen min" och tar flickan i knät.
Tänk vilken lycka att flickan mår bra,
tacksam är mamman vareviga dag.
Ett tag var det illa, då var livet en kamp,
lilla flickan kämpade mot smärta och kramp.

Flickan blir vuxen, en ung vacker dam,
hennes uppväxt finns i foton, varenda en i ram.
Hon studerar, blir kär och allt som hör till,
att leva till fullo är det enda hon vill.
Nu står flickan i kyrkan i vacker vit skrud,
idag är hennes dag, idag är hon brud.

Mamman får ett samtal, "du är mormor nu,
hon ska heta Rachel, precis som du"
Tårar börjar rinna från stolta mammans kind,
skyndar sig till bb likt en virvelvind.
Får se sin lilla flicka med ett litet barn i famn,
trots att livet stormat, kom alla tryggt i hamn.

- Therese Åberg 9/8 - 2010