Ibland kommer Adrian och ställer sig framför mig och skäller på mig. Då brukar jag börja låtsasgråta med händerna framför ögonen och säger "Jag tycker inte om när du skäller på mig". Då klappar han mig på huvudet och säger "mamma" med tröstande röst. "Nu är mamma glad igen!" svarar jag. Nu idag så skällde han och jag låtsasgrät, och efter han hade tröstat mig så började han låtsasgråta! Hahaha! Så jäkla roligt! ^^