Vad är ditt mest avgörande beslut i livet? Mitt är utan tvekan beslutet att behålla ett barn som inte kommer ha sin pappa närvarande (hoppas vi finner honom nån dag), där jag får ha ansvar för allt på både gott och ont. Och det ångrar jag inte för en sekund!

Min son, min älskade lilla parvel. Den mest envisa lilla krabat jag känner till. Han ska ha som han vill annars blir det ett jäkla liv. Han är i farten hela tiden, sitter sällan stilla och man får aldrig en lugn stund när han är vaken. Han är som jag, extrem i sinnestillstånden: är jag glad så är jag jävligt glad. Är jag arg så är jag aaaarg! Han är likadan. Och han är så social och flörtar med alla tjejer han ser och de smälter som smör i solsken. Han har den där glimten i ögat och det busiga leendet. Han är en liten Emil i Lönneberga: busig, "full i fan" och såå charmig!

Han kan driva mig till vansinne med sin envishet, han kan få mig att slita mitt hår när han är tjurskallig, han kan få mig att dunka huvudet i väggen när han gör allt han inte får eller visar sin totala ovilja till att byta blöja. Men han får mig att skratta genom att bara vara han. Helt plötsligt sträcka upp armarna i luften och skrika "yeaah!", sätta vilken pryl som helst mot örat och babbla i telefon, prata för sig själv när han leker, titta på mig och lägga huvudet på sne och fråga "ja?", när han sjunger, hans asgarv när han blir kittlad, helt spontant slänga sig mot mig och ge mig en puss, se hans glädje när han badar, spela på sina instrument, krypa i ilfart och samtidigt skaka på huvudet och ropa "aaaaaaaaaah!", komma och lägga huvudet i mitt knä när jag sitter i soffan, upprepa "gungka, gungka, gungka" i evighet... Jag kan fortsätta länge!

Min son, min älskade lilla parvel. Ser fram emot att följa hans liv från första parkett, se hans utveckling från första leendet till han börjar gå, till han börjar i skolan och sen tar studenten (?), till han gifter sig (?), till han kommer hem och säger "mamma, jag är bög" (?). Min son kommer få gå sina egna vägar i livet (så länge det är ärliga, sunda, respektfulla vägar) och jag kommer finnas där och stötta honom. Kommer han på villospår finns jag där för att vägleda honom rätt igen. ♥