Oooj. Adrian sov i över tre timmar idag. Min gos! Tyckte han lika gärna kunde få sova tills han vaknade, tittade bara till honom då och då. När han vaknade fick han några småbitar av min omelett och lite majskrokar. Inget har kommit upp ännu, och hoppas att det inte gör det.

Medan Adrian sov passade jag på att ringa några samtal. Vilket fantastiskt stöd jag har runt omkring mig! När allt känns hopplöst och jobbigt så behöver jag bara ringa och de hjälper mig upp på fötter. Eller iallafall upp på huk. Och det är ju bättre än att ligga.

Och nej. Det handlar inte om dig.