Så skönt att det värsta verkar vara över med magsjukan. Adrian får behålla det han äter men bajjar fortfarande vattnigt, rumpen är alldeles röd. Har tyckt så synd om min lille fis under den här jobbiga tiden, han förstår ju inte vad det är som händer. Men han har varit en riktig tuffing! Jag är stolt också att jag knappt har blivit röksugen när han skrikit som värst. Har inte haft något behov av att "lugna nerverna". Har jag blivit röksugen har det gått över på två sekunder typ. Duktig jag!

Imorgon ska vi åka hem. Kurera oss lite till och hoppas på att Adrian är helt frisk tills på torsdag då det är späd. Blir han bara bättre from nu så får vi gå va? På onsdag har vi möte med, får vi träffa folk då?