Det var den långsammaste, mest krävande timmen på länge! När jag kände att jag inte orkade mer tog järnviljan tag i mig och jag fortsatte. Envis är verkligen ett ord man kan beskriva mig med. Ja, det var den långsammaste, mest krävande och undebara timmen på länge! Himmelriket!

Skönt också att ha fått tillbaka min son! Han hade haft det bra med Linette som vanligt, men jag saknade min gnällröv. Nu är han busig och leker av sig lite innan han ska sova. Skitit har han gjort med känner jag nu. Uffa vad det luktar! Så nu vet ni vad jag ska göra... Woho!