Adrian tar det där med att vara mannen i huset på stort allvar. Han tycker till exempel att min plats är i köket för att ge honom något gott titt som tätt. Dessutom tycker han att hans ord är lag. Vill han något så ska det ske nu! Nåde mig om jag inte gör som han säger på en gång.

Han tycker, som de flesta karlar, att han är riktigt duktig när han klarar av något. Stänger han dörren så ska det applåderas, slänger han blöjan ska det applåderas och efter varje tugga mat han proppar in i munnen ska det applåderas. Bekräftelsebehov de luxe.

Bada är inte längre roligt, bättre att vara lortgris. Kaffe är livets dryck om hade fått dricka det (han skulle nog föredra öl men han har alkoholförbud också). Att stå på balkongen och ropa efter tjejer som går förbi tycker han är jäkla skoj. Eller ja, ropa efter tjejer var som helst är roligt.

Ja, min son är en bestämd karl.