Change of plans. Skulle ju träffat granne-Malin idag, men det var ju inte till hundra spikat och blir inte av. Jag och Adde drar till en polare till Adrian från spädis istället =)

Nu till något trist... Jag har kommit till insikt att jag är väldigt ensam nuförtiden. Jag har inga kompisar jag umgås med kontinuerligt, utan en fika här och en fika där och det kan gå lång tid tills jag träffar samma person igen. Och det är ofrivilligt. Jag har typ ingen nära kompis längre, de jag hade innan har fullt upp med sitt. Det har jag full förståelse för, men det känns så trist att tappa kontakten och jag vet inte vad det beror på. Som sagt tidigare är min telefon näst intill knäpptyst och förslag på att hitta på något är sällsynta. Träffar jag någon är det oftast på mitt eget initiativ. Det är inte meningen att sitta och gnälla och jag skyller inte detta på någon. Jag är mest bara förvirrad och undrande.

Nej, jag vill ha en nära vän igen. En som man träffar ofta och kan prata om allt med. Dumt bara att jag ofta uttrycker mig så klumpigt så det låter som att jag beskyller folk för att bara skita i mig när jag försöker berätta hur jag känner för de jag vill umgås med. Det är inte meningen. Inte alls.

Nu har jag släppt ner garden för en stund, varit ärlig och skrivit av mig. Men nu tar jag på mig den glada masken igen och försöker framställa mig som bekymmersfri och kaxig. Typiskt drag av en osäker människa. Tjo!