Det här med att vara barnledig. Jag skrev "Nu är jag barnledig!" på facebook, och 2 bekanta hörde av sig via chatten. Deras frågor var i princip samma: "Hur kan du vara glad över att vara barnledig?". Ska jag behöva förklara det? Okej. När jag är barnledig har jag tid för mig själv. Jag kan ta en dusch utan att vara orolig för att Adrian vaknar (duschar bara när han sover), jag kan städa, springa ner i källaren med grejer, ut och slänga soporna. Jag vägrar lämna lägenheten om så bara för en sekund när Adrian är hemma. Jag har tid att göra saker utan avbrott.

I vardagen har jag tre stora aspekter att ta hänsyn till. Adrian (mat, hygien, kärlek, lek... ja, att han är tillfredsställd helt enkelt) , mig själv (mat, hygien, egentid osv) och hemmets tillstånd (vem vill leva i ett skitigt hem?). Det är inte lätt alla gånger ska ni veta! Därför är det skönt att ibland ha tid för sig själv och inte behöva tänka på någon annan och bara fokusera på att fixa allt som annars blir åtsidosatt. Förstår ni?

Jag klagar absolut inte på mitt liv nu, jag säger bara att det är skönt att vara barnledig då och då.