Idag ska vi ner till stan och träffa M & M. Adrian behöver större haklappar, de han har nu är små och täcker inte så bra. Blir en himla massa kladd när Adde äter =) På tal om det så längtar jag tills han börjar äta själv. Inte för att jag inte vill mata honom, små barn som äter själv är såå söta!

Igår tänkte jag på en sak. Varför vill folk inte läsa hur andra mår, utan bara om vad man gör? Jag är jätteintresserad av hur mina vänner och bekanta mår, och något jag verkligen inte gillar är när människor säger "Det är bra" fast man vet att det inte alls är så. Nu menar jag inte att mina vänner måste prata med just mig när de inte mår bra, men folk vill inte säga att man mår kasst.

Det är inte svårt att säga "det är förjävligt, men jag vill inte prata om det". Det är tabu att må dåligt, man får inte må dåligt. Skitsnack enligt mig. Jag mår ofta dåligt och ibland kan jag säga att det är för ofta. Innan har jag tyckt synd om mig själv, men nu har jag insett att det är bara jag som kan göra något åt det, med lite hjälp såklart. Så nu har jag min kontaktperson som jag kommer komma hit två gånger i veckan och hjälpa mig, och jag ska även börja prata med en psykolog.

Nu blev det jobbigt va!? Psykolog-snack o grejer. Nä, det är nog bäst att sluta skriva här innan vissa ramlar av stolen av "obekvämhet". Det är ju tabu att snacka negativa känslor.