Idag när Adrian sover middag måste jag ringa massa samtal. Först och främst lönekontoret på jobbet för att se att allt står rätt till med lite pengar som kommer in på mitt konto den 27e. Om det stämmer måste jag ringa försäkringskassan för att meddela detta. Det var något mer jag skulle ringa om, men jag minns inte vad. Hoppas inte att det är allför viktigt... Jag gillar inte att glömma saker. Jo, för fasen! Jag ska ställa Adrian i dagis-kö! Skulle egentligen ha gjort det för en månad sen, men glömt bort/ skjutit upp.

Adrian springer runt i sin gåstol. Han rusade ut i hallen och innan jag hann ifatt honom drog han ner lampan som står på spegelbyrån. Den är gjord helt i glas och tacka gudarna för att han inte fick den i huvudet! Det hade kunnat gå riktigt illa.

Sen måste jag skriva detta! Jag vet mycket väl att jag kan vara en gnällröv! Men jag behöver gnälla av mig ibland, och handlar det om Adrian betyder inte det att jag älskar Adrian mindre för det, eller att jag inte uppskattar dagarna med honom. För det gör jag! Hade inte Adrian funnits så hade jag inte ens klivit upp om morgnarna så som läget är nu. Sen förstår jag inte grejen med att inte få gnälla! Alla människor behöver få gnälla för att få ur skiten ur systemet, sen att jag är en gnällare-de-luxe är en annan femma.

Update; Ååååååh!
När jag väl får tummen ur och ringer mina samlal så:
1. "Min" löneassistent är sjuk, får prata med någon annan och hon berättar att vissa mamma-lediga får pengar den 27e medans vissa inte får. Hon rådde mig att inte röra pengarna förrän de beslutat om alla ska få eller om ingen ska få. Skapligt irriterande! Att de aldrig kan göra något rätt!!! Håll tummarna för att vi får!
2. Hon som har hand om dagisplatser på min stadsdel är ledig denna veckan. Alltså får jag ringa nästa måndag. Måste nog sätta upp post-it-lappar överallt för att komma ihåg det!