Varje dag längtar jag efter att dagen ska ta slut så jag kan gå och lägga mig. Varje morgon hoppas jag på att dagen ska förflyta fort! Jag älskar att vara med Adrian om dagarna och träffa folk, men ändå längtar jag tills klockan är tillräckligt mycket för att jag kan gå och lägga mig. Det som nyss förvånade mig var att jag började storgråta, av ingenting alls! Jag började bara snyfta och hulka och tårarna sprutade. Sjukt jobbigt.

Update (30 minuter senare);
Jag är nog fan sjuk i huvudet. Tårarna bara fortsätter rinna utan stopp! Perkele!