Idag efter psykologmötet mötte vi upp våran kontaktperson. Vi gick och fikade på stans babycafé (som också kan kallas pensionärscafé). Adde tappade en leksak på golvet och då skyndade en gammal man fram för att ta upp den åt honom. Så sa han: Hur gammal är den där då? Han måste väl vara runt två år? Haha, ser han så stor ut?

Adrian har även lärt sig fejkgråta. Det var gulligt i början, men nu efter fem timmars fejkgråt, gnäll och riktig gråt så har jag huvudvärk. Dock pratade Adrian med sin morfar i telefon och då tjötade han på! Han brukar mest vara tyst och kolla på telefonen och se undrande ut. Men inte idag sörrö!

Nu har han pratat med mommo o moster med, fast där gnällde han bara av sig. Berättade hur jäkla jobbigt det är med feber och kli i munnen. För det kan nog inte vara annat än tänder nu.