Psykologens teori, alltså. Detta året har jag tampats med gallstensanfall utan att veta att det var just det. Jag födde min underbara son vilket självklart inte är negativt, men en ny livssituation ♥ Jag opererade bort gallblåsan och iomed den kom stressen med att försöka fixa hjälp med Adrian. En av mina närmsta vänner har ett väldigt sjukt barn och jag har engagerat mig i deras situation och försökt hjälpa. Jag har förlorat vänner (själva vänskapen), jag har folk i min närhet som försökt ta sitt liv, jag har stöttat i rättegångar, jag har stöttat i andra svåra situationer, jag har blivit behandlad illa. Jag har försökt vara mer än jag är.

Och med detta inte sagt att jag är felfri och inte behandlat andra illa, för det har jag.