När jag fick missfall i december -04 så svor jag på att den dagen jag får uppleva en fullgången graviditet så kommer jag inte gnälla ett dugg! Jag skulle inte gnälla på trötthet, värk, vaggande ankgång, halsbränna... ja, you name it. Jag bestämde mig då för att njuta till fullo av varje dag som gravid. Nu blev det inte riktigt så.

Jag gnäller. Inte för att det är särskilt jobbigt i sig, utan för att det känns enklare på något sätt. Om jag stånkar när jag ställer mig upp så går det lättare, påpekar jag hur trött jag är så känns det lite bättre och vaggar jag lite extra med flit när jag går så går gången enklare efter ett tag ;)

Men nu börjar jag bli trött på att vara gravid. Och det är något jag aldrig trodde skulle kunna hända! Men jag vill kunna röra mig obehindrat, kunna sova en hel natt utan massa toabesök, ligga ner utan att halsbrännan ska jäklas med mig och främst slippa oroa mig för en ny ryggvärks-attack. Jag vill ha min kropp tillbaka. Men helst av allt vill jag ju ha bebis i mina armar. Nu!