Varje litet andetag, varje leende, varje skrik, varje rörelse, varje bajsblöja... allt min son gör är en välsignelse! För han lever. Har precis läst en blogg där hon som skriver den var tvungen att föda fram sin döda dotter. Vilken mardröm! =(

Att jag har en frisk liten pojke är helt klart en välsignelse! Alla jobbiga stunder är ändå levande stunder. Jag kan inte säga så mycket mer. Ett liv utan min Adrian skulle inte vara något liv.