Min lilla Adrian har varit så snäll och go idag när vi varit iväg! Inte skrikit en enda gång, bara varit glad! Såna dagar fylls energin på, energin till att vara en bra mamma och orka med de lite mer jobbiga stunderna. När vi var upp till sjukhuset så flörtade han både med Rachel, Hailey och sköterskorna. Min son är prince charming, men det är väl alla söner i mammans ögon!? Men min Adrian klår alla andra små pojkar med hästlängder när det gäller charm ;)

Men... för en timme sen började han tjuta (det närmaste jag kan förklara ljudet är som ett skrän från en fiskmås, låter förjävligt, haha!). Inte för att han hade ont eller så, han gör så när han blir uttråkad och vill ha uppmärksamhet. Kan man inte ge honom uppmärksamheten just då blir tjuten ännu högre, och till sist börjar han gråta. Och hur lång tid det tar att gå från tjut till gråt kan ta allt mellan en minut till tio minuter. Riiiktigt drygt när man gör något som man inte kan lägga åt sidan bara sådär ;)

Och när det gäller magknipet ska lillfisen få börja med Minifom nu, tio droppar i en sked innan varje måltid. Okidoki, får la se om det hjälper hans lilla goa mage. Tydligen så märks resultat efter 2-3 dagar. Jag är lite kluven... Tänk om Adrians magknip bara är tillfälligt? Ska jag använda Minifom ändå i förebyggande syfte? Eller ska jag vänta någon dag eller två och se om han får mer knip? Råååd tack!

Nu ligger han och sover här jämte mig i soffan, han verkade få lite knip i magen tidigare med det försvann efter två minuters gallskrik, pheew! Trodde jag skulle få en likadan dag som igår med flera timmars skrik... Det kanske kommer ikväll, vem vet!?

Min son är iallafall mitt allt, finns ingenting jag inte skulle göra för honom! Man hör det till höger och vänster från varje förälder så det låter väl tröttsamt i icke-föräldrars öron, men det är så sant! Alla klyschor och uttjade meningar om hur speciellt ens barn är var jag så trött på innan, men nu är det nog jag som säger det mest. Min son är bäst, alla kategorier! ;)