Folk har såna förväntningar på mig att jag ska må bra snart igen. Men jag kan inte trolla. Jag kan inte va glad om jag inte är det. Jag har nyss varit på begravning för en av mina närmaste kompisar någonsin, jag kommer aldrig få prata med henne igen, aldrig mer träffa henne. Jag mår inte bra, men vad ska jag göra?

Jag har gjort slut med en människa som har varit så go mot mig. Som har accepterat mig för mina brister men älskat mig ändå. Jag kände bara att vi kommer inte funka i längden.

Vissa tror att jag är stark. Jag är inte det, jag orkar inte mer!! Jag har burit på sorg sen den 22a januari när jag fick reda på att min vän blivit mördad. Det hemskaste sättet någon kan dö på. Nu den 10onde mars fick jag säga farväl. Det är 48 dagars bearbetande av saknad, av sorg, av minnen! Och sorgen och bearbetandet fortsätter. Och minnena är allt jag har kvar.

Den som borde stått mig närmast och tröstat mig var min pojkvän. Han ville det något så fruktansvärt, men jag kunde inte låta honom komma mig nära i min sorg. Då är någonting väldigt fel. Han försökte, så många gånger, men jag kunde inte släppa honom så nära inpå. Jag kunde inte låta honom trösta mig. Hur mycket jag än försökte.

Jag saknar min vän. Och jag saknar min fd pojkvän. Ingen av dom kommer jag få tillbaka igen. Jag kommer ha mina fina minnen tillsammans med min vän, och jag kommer ha fina minnen med mitt ex, men ingenting kommer bli som förr. Först nu kan jag sätta ord på det jag känner.

Jag vill må bra igen, jag vill återgå till mitt gamla jag. Men det kommer ta sin tid.

Ikväll har jag iallafall fått känna på hur det är att vara den gamla Tiss, den glada Tiss. Tillsammans med min bästa vän Emma. Och tillsammans med andra kompisar som vi träffade på krogen. Jag var glad och jag var fri. Sådan som jag någon gång kommer att bli igen. Men ge mig den tiden jag behöver, och låt mig bearbeta all min sorg. Jag behöver det, i min takt.

<3