Nu sitter jag på bussen på väg hem. Detta har varit en bra resa, precis vad jag behövde. Fått släppa ut all sorg tillsammans med andra som kände Moa, träffa gamla kompisar och familjen och bara ta det lugnt.

När jag skulle köpa biljett i en automat på tågstationen i Knivsta funkade det inte riktigt. Frågade en kvinna om hjälp och hon sa att hon kunde lösa en biljett till mig från sitt kort så det skulle bli billigare för mig, så kunde jag bara ge henne pengar. Väldigt snällt! Berättade att jag hade bott i Knivsta men nu flyttat ner till Borås och då utbrast hon "Jaa, men du är ju Åbergs dotter". Då var det en av pappas närmaste kompisars mamma som hjälpt mig. =) Jag var kär i pappas kompis när jag var liten. Tyckte han var såå snygg! =)

Nu ska jag slänga på en film att fördriva tiden med, så går resan kanske lite snabbare =) Hörs!