Igår fick jag som ni kan se inte alls bra nyheter. Min älskade vän från ettan på gymnasiet har troligtvis blivit fråntagen sitt liv. Vill inte gå in närmare på det. Men hela kvällen igår grät jag, var så skönt att Emma kom hit och höll mig sällskap. Åkte till jobbet imorses, och det enda min arbetskamrat behövde säga var "Hej, hur är det?" så bröt jag ihop igen.

Min vän var verkligen speciell. Hon var alltid glad, nyfiken på livet och vad det hade att erbjuda. Att vara elak mot någon annan existerade inte i hennes värld, alla hade ett värde för henne. Hon hade alltid nya saker på G, aldrig en lugn stund. Hon hade förmågan att verkligen lyssna på vad man hade att säga och kom alltid med goda råd. Varför slutade det så som det gjorde för henne? Vetskapen om att jag aldrig kommer få träffa henne igen eller prata med henne, det gör så ont! Speciellt när jag träffade henne i julas, hon berättade att hon var så stolt över sig själv och vad hon hade lyckats med i sitt liv, motgångar var till för att övervinnas. Hennes liv blev alldeles för kort.

Jag är så glad för alla minnen jag har med henne, vi hade alltid roligt, vad vi än gjorde. Skolan hade inte alls varit lika rolig om jag inte hade träffat henne, inte helgerna heller. Vi hade ofta galna upptåg för oss! Och jag är så arg över att det slutade som det gjorde för henne, hon hade hela livet framför sig och hon skulle tagit väl hand om det. Det var liksom hon, hon tog vara på varje minut av dagen. Även om vi bodde flera mil ifrån varandra nu de senaste åren så har vi hållt kontakten under alla år som gått!

Det är många som är skakade nu, hon hade så många vänner! Inte så konstigt kanske med tanke på hur utåtriktad hon var. Hon blev väldigt ofta missförstådd pga hur öppen och ärlig hon var, en del människor vågar inte ha med sådana personer att göra, vilket är väldigt tråkigt. De som inte gav min vän en chans har verkligen missat något!

Jag hoppas verkligen att det kommer fram vad som har hänt, så vi som älskar och saknar henne får svar på vissa av våra frågor. Jag vet att massor av människor undrar varför, hur, när, vem. Det finns teorier, men inga fasta slutsatser.

Vila i frid, gumman! Kommer alltid minnas dig och vårda alla minnen vi delar. När livet känns svårt ska jag försöka klura ut vad du hade gjort i samma situation. Det vi planerade i ettan på gymnasiet, det ska jag göra, för oss. På så sätt kommer jag aldrig glömma dig och vilken underbar vän du var! Du är saknad av många ska du veta. Jag hoppas att du kan se det, var du än är.