Ena stunden är jag stark, klarar mig själv, vet vad jag vill och vad jag tycker, står på mig. Andra stunden faller jag. Faller utan fallskärm. Tankarna irrar runt mig i fallet, retar mig, gör mig änmer irriterad. Bara en sak kan rädda mig från att falla platt till marken: Morgonen. På morgonen är jag stark, klarar mig själv, vet var jag vill och vad jag tycker, står på mig. På morgonen bestämmer jag att dagen ska bli bra. Sen faller jag. Dagen blir inte bra, den blir inte som jag bestämt.

Lika bra och göra det enkelt för sig. Min onsdag ska bli skit, det har jag bestämt.