Idag när jag jobbade gick jag till Ica City för att köpa mig lite mellanmål. När jag står i kön får jag syn på något som nästan får mig att falla baklänges. Aftonbladets framsida. Min fina vän som kollade rakt på mig och texten: Modellen Liv, 23 mördad i sängen. Mina ögon tårades och jag köpte såklart ett exemplar. Jag var verkligen inte beredd på detta, så starka känslor har blossat upp igen efter att jag läste artikeln. Fyy! Sorgen var stor, men nu är den större.

Liv, eller Moa som jag alltid kände henne som, har aldrig vart som alla andra. Hon var verkligen unik på riktigt! Inte en endaste grej som var typiskt med henne. Som det står i artikeln höll Moa på att skaffa sig en karriär inom modellandet, men inte för att leva i lyx. Nejnej, den genomgoa människan skulle stödja greenpeace och hjälpa djuren! Åh, fina människa, kom tillbaka!

Kommer ihåg när vi åkte till Härnösand och hälsade på hennes mamma Adriana. Moa's snälla fosterföräldrar bjöd mig på biljetten tur och retur, och det är verkligen en av de roligaste resorna inom Sverige jag har gjort. Bland annat var vi på en krog, men vi var inte arton, och blev därför inte serverade någon alkohol eftersom vi inte kunde visa upp leg. Moa stänger av sin telefon, låtsas ringa ett samtal och säger "Ja, mamma, vi är på en krog nu, men bartendern tror inte på att vi är myndiga!". Haha, så jäklarns lurig hon var, men det hjälpte oss inte! Fast fest-biten löste sig rätt snabbt, vi träffade två killar som vi hängde med och vi hade så skoj!

Moa, du är för evigt saknad!