<@Golvmopp> HÖRRNI
<@Golvmopp> Ni minns Rysslandarbetet jag inte lämnade in på SOn? :D
<@Golvmopp> Läraren sade sig två veckor efter HA KOMMIT IHÅG att jag lämnat in det. Så, då var jag glad
<@Golvmopp> Och nu, idag, frågade jag honom om han hittat (x)) och han säger naturligtvis att han inte gjort det - jag förväntade mig ju inte det heller - OCH VET NIVAD? Sedan säger han att han NOTERAT att han RÄTTAT DET. Och att det var mycket bra, med ett par saker jag missat. Men överlag bästa omdöme. WTF liksom? xD

Varför hände aldrig sånt mig i skolan? När jag skolkade ett par gånger i åttan fick jag ha möten med läraren, mina föräldrar och mig där vi diskuterade mig, varför jag skolkade och att jag var "en för bra tjej" för att skolka bort mitt liv. Hände i gymnasiet också: Vi skulle skriva en novell som skulle innehålla något tråkigt. Jag skrev om ett självmord. Vips! Möten med läraren, mina päron och mig. "Therese, är du deprimerad? Tänker du på självmord? Behöver du prata med någon?". Vafan, vi skulle skriva om något tråkigt, självmord är väl bland det tråkigaste som kan hända? Jaja.