I många av dom bloggar som jag läser, läser jag om vita månader. Kom och tänka på att jag inte behöver vita månader längre, för nu dricker jag inte alls mycket! Och jag saknar inte det ett dugg. Jag dricker när jag känner för det, som i lördags. Men med bakfyllehuvud och facit i hand kan jag säga att jag hade haft lika kul nykter. Dock behövde jag utekvällen, en rolig tillvaro på en fritid.

Det har varit så skönt att veta att man inte ska iväg på jobb varken idag eller imorgon. Jag har legat och läst min bok jag fick från svärmor, Brunst-kalendern, och bara slappat. Jag hade behövt en sån här dag för längesedan. Nu sitter jag här med benen på skrivbordet och laptopen i knät, något jag aldrig gjort förut. Men det är slappt, och det är skönt.

Snart åker hjärtat iväg till Halmstad. Ska bli rätt skönt ändå, om man ska tänka positivt. Tråkigt också, givetvis, men jag tror jag behöver vara själv. Jag har nog bestämt att jag ska vara själv hela dagen imorgon, sätta på någon bra skiva och städa. Om jag är tillräckligt pigg. De här två dagarna ska jag bara göra saker jag vill göra.

Jag gick nästan in i väggen. Hade jag inte blivit lite småsjuk så hade jag nog gråtit på jobbet idag. Brytit ihop en andra gång, varit tvungen att göra mitt bästa ändå, jobba på... Det hade jag inte orkat. Har haft mer ledigt denna månaden än de två innan, men ändå för lite. Även fast man är ledig så oroar man sig för att dom ska ringa, vilket dom gör, det tär på psyket! Då kan man inte vila upp sig. Så det är bra att jag är sjuk nu, då lämnar dom mig ifred. Nej, det gör dom inte. Chefen ringde idag och frågade om jag kanske var frisk imorgon. Hur ska jag kunna veta det? Men jag vill inte bli frisk tills imorgon, jag vill vara sjuk nu ett tag. Ta hand om mig själv och bara vara, vila. Jag behöver det.

Jag funderar på om jag kanske borde söka mig ett nytt jobb. Detta löser sig ju aldrig. Men jag skulle aldrig kunna sluta där nu, har för mycket samvete för att göra det ännu mera kaos. Inte för mina kollegor, bara lite, men mest för min brukare. Hon behöver stabilitet i tillvaron.

Jävla balkongdörr! Handtaget bara lossnar hela tiden. Vi lyckas inte laga det. Simon försöker nu, Låter som att det inte går något bra. Ska hjälpa honom snart. Fast han har lagat det nu, märkte jag. Och snart kommer Emma, vi ska ha lite filmkväll bara hon och jag. Det är något jag vill göra. Slappt och bra. Kanske lite popcorn.

Hej då!