Jag är inte en driven person med starka mål för mig själv. Jag har inget "jag vill bli när jag blir stor". Jag tar det mer som det kommer. Att plugga till massör var ingen dröm, det var en möjlighet att slippa arbete. Likadant med att plugga till personlig assistent. Möjligheten att plugga bara kom hux flux, det var inte ens mitt initiativ. Men det låter seriöst när jag säger att jag har pluggat till ditten och datten.

Jag har inget "jag ska göra detta innan jag är 30". Jag har bara "jag vill", men det blir aldrig av. Och anledningen till att det inte blir av är för att jag gillar att drömma om det. Tänk om jag blir besviken och jag gör det?

Sitt inte där och tro nu att jag är värsta deppig över det jag skriver. Tvärtom! Jag är en äkta slacker som trivs med att ta saker som det kommer, jag känner inget behov av att uppfylla en massa krav jag sätter på mig själv.

Därför sätter jag inga krav. Jag är en lat människa som njuter av livets goda där jag befinner mig just då.

Ett måste har jag i livet, och det är att jag ska till Tallinn en gång till innan jag dör.

Hur är du?