Går igenom min blogg på lunar (som jag skrev i innan jag startade denna bloggen) och hittade denna dikten som jag skrev "på beställning" av en barndomskompis. Skriven 13/11- 06.

Jag vill bara att du ska veta hur mycket jag älskar dig,
och att jag är tacksam för allt som du har gjort för mig.
Jag må ha svikit dig, och sårat dig en del,
jag ber om ursäkt, men vi gör ju alla fel.
Att du öppnar ditt hem, och välkomnar mig med öppen famn,
det är som att jag är ett fartyg som tryggt lägger in i en hamn.
Det betyder mycket för mig, och för det älskar jag dig.

Om kärlek vore en öken, skulle jag ge dig all dess sand,
och jag hoppas vi går genom livet, hand i hand.
Du ger mig en trygghet som jag aldrig förut känt,
och under tiden vi känt varandra är det mycket som har hänt.
En del saker önskar jag att jag kunde radera,
men misstag är till för att lära sig av, och jag kommer säkert att begå flera.
Att du finner i ditt hjärta att förlåta mig, för det älskar jag dig.

Du är en av dom som jag älskar mest i livet,
även om du kanske ibland känner att jag tar dig för givet.
Du är den som alltid förstår,
och du läker alltid mina blödande sår.
Men snart är det dags för mig att stå på egna ben,
jag hoppas du hjälper mig när jag känner mig klen.
Med detta vill jag bara berätta för dig hur underbar du är,
och att jag för dig alltid finns här.
Roliga stunder har vi haft, och fler kommer det bli,
Jag är stolt för att kalla dig och mig för "vi"!