Igår blev ju dagens speciella person StorTherese. Nu har jag kommit på ännu fler saker att lägga in om henne, dels något som hon själv tipsade mig om. Hon skjutsade mig på styret på en cykel, och fick den otroooligt briljanta idén att jag skulle styra. Det kan fan inte gå annat än illa, och illa gick det! Jag hann inte ens protestera innan hon hade släppt styret och BANG så låg jag på marken ihoptrasslad med cykeln. Hon hade ju turen att hinna hoppa av och landa på fötter (jävla katt) innan stackars mig och cykeln slog oss halvt fördärvade. Jag undkom med en stukad arm och lite skrubbsår, som tur var. Fast Tessan, min vän, asgarvade.

En annan sak är när jag skulle hoppa över ett staket från en gunga. Staketet var kanske tre meter från själva gungställningen, men det gick att hoppa över med tillräcklig fart. Tessan utmanade mig, och klarade jag det skulle jag få mat till min ödla. (En sån där vanlig salamander som man fångar vid kärr). Visst så klarade jag det, men att landa med armen under magen pladask på marken var la inte så skönt. Skitarmen var ju bruten! Och Tessan, min vän, asgarvade. Denna gången kunde hon inte stå rakt ens. (Dock måste jag tillägga att det var ju faktiskt inte lika roligt när hon fick reda på att den var bruten.)

Vad har vi mer gjort? Vi har förklarat vår kärlek för tapetseraren (som då var kanske i 45års-åldern och väldans läbbig, skulle jag tycka nu), vi har kastat småsten i en tredje kompis huvud så hon började blöda (inte snällt), vi har gjort en massa saker. ^^

Ja, var bara tvungen att skriva in lite mer, så ni vet vilken skadeglad (men även väldigt rolig och för det mesta snäll) barndomskompis jag har.