♣Åhnej, åhnej, åhnej och åhnej! Hösten börjar komma, och likaså höstdeppet! >_< Jag som hade bestämt mig att hålla mig ifrån det i år. Och jag ska klara det! Jag ska fanimej inte vara något deppig!!! Men... för att inte bli det behöver jag hjälp! Så därför, mina kära läsare och vänner, måste ni visa mig att jag inte är själv! Ett litet fint sms kan räcka för att göra min dag. En förfrågan om att ta en fika eller vad som helst! Ni behöver ju inte, men om inte Tess ska sitta hemma och skala banan och stirra in i väggen hela dagarna så är det nog nödvändigt!

Jag hatar höstdepp! Det är inte så att jag går ner mig totalt, som i en riktig depression. För mig är det mer som att allting handlar om mig, och att ingenting i mitt liv är bra. Jag vet att det bara är mitt hjärnspöke Karl-Oscar som tänder dom tankarna, och att mitt liv är så jävla mkt bättre än en del andra människors. Och även hur mkt jag än försöker förhindra att Karl-Oscar våldtar min hjärna så går det inte så bra alla gånger.

Okej, jag kan ju kanske erkänna att detta inlägg är lite överdrivet, men höstdeppet har börjat smyga sig på. En vän skrev ett mess som började "Jag sa ju till dig...." och då kom tanken: "Är hon sur på mig?". Det är helt sinnessjukt!

Till något lite roligare kanske. Var o simmade igår. Mums! säger jag bara. Det finns många snygga manskroppar att titta på där. En del är så fina så man glömmer bort att kolla vart man simmar, slår huvet i bassängkanten och nästan drunknar. Det är väl kanske inte så bra, men samtidigt: Skulle jag drunkna så kan man ju alltid hoppas på att någon av dom fina manskropparna kommer till min undsättning och gör mun-mot-mun metoden. ^^

Sen så är min vän Jonas en räddande ängel! Me like him! Jag gillar när vänner ställer upp när dom faktiskt kan. Och jag gillar att ställa upp själv med. Fast det kanske inte är så ofta jag har möjlighet till det. Iallafall inte när det gäller pengar, jag som är fattigare än kyrkråttan August!♣