Nu är Adrian hemma hos sin mommo, och jag slappar järnet! Finns så mycket jag skulle behöva göra här hemma, men jag skiter fullständigt i´t! Det här är min tid nu.

För att visa min uppskattning för att de ställde upp och körde på så kort varsel så slog jag in en liten present. Det kändes som en jäkligt bra idé när jag slog in den, men vid överlämnadet kändes det bara såå lamt, vilket jag berättade. Goda skratt blev det iallafall! Och karln ville ha en spottstyver i soppapengar, men det dubblade jag. Kändes bäst så, speciellt när bensinpriserna är som de är.

Nu blir det lite mera slappa, innan jag beger mig till jobbet. Utan att behöva åka till dagis först! Jag vet, ett jäkla tjat om detta, men förstååå hur uuunderbart det är att sliiiippa den omvägen! :)