Det vore väl fasiken om jag inte slocknar som en fallen fura ikväll. Läkarbesök för Adrian som inte var helt utan nervositet. Besök av mamma och Ile. Senare besök av Gunilla med hennes virvelvind till dotter, hon och Adrian lekte och kivades, kramades och gnällde. Och till sist fick jag besök av Madde och hennes vovve. Hon var så snäll och lånade ut sin elvisp till mig så jag kan baka lättare :)

Adde sprang efter den stackars vovven hela tiden i princip och totalsket i mig och mina försök till att lugna ner honom. Han lyssnar inte vidare väl. Vad ska jag göra? Skrika? Ta tag i honom bestämt och försöka förklara vad jag vill ha sagt? Det förstnämnda är ju uteslutet, och det andra hjälper inte då han börjar skrika och lirka sig loss. Jag står handfallen i såna situationer känner jag.

När Adde lagt sig så ska jag baka kladdkaka och muffins till syrrans konfa. På lördag ska jag dekorera muffinsarna tror jag, kan bli roligt ^^ Det började som en tanke idag att baka till syster, men när jag väl får för mig något så måste jag nästan slutföra det, annars känns det som ett misslyckande. Fast man inte ens kommit längre än till tankar. Tur att jag aldrig tänkt tanken att bygga ett Eiffeltorn på gården ;)