Jag måste ju bara säga att jag är otroligt stolt över mig själv och min son! Jobbade hela förra veckan, skötte mitt barn med bravur, likaså hemmet (hållt det fint efter hjälpen med städ) och mig själv. Att vara ensamstående är inte en dans på rosor, men jag tackar gudarna för att Adrian är en så pass enkel unge att ha att göra med. På sin höjd bråkar vi numera om fjärrkontrollerna och mina telefoner, ibland kaffekoppen. Men förutom det så sover han bra, han äter bra, han leker själv bra. Han är helt enkelt så jäkla bra!

Idag fick han sin mormor att nästan börja gråta när han sa "mommo" via telefon ^^ Nu försöker jag lära honom "moffa", morfar blir nog för svårt för tillfället =) Så roligt med Adrians utveckling!