Här om dagen när jag och Adde skulle ta oss hem från stan missade vi våran vanliga buss. Tog "pensionärsbussen" (som även kallas nykteristen, den är aldrig full) istället. Det blev förarbyte på stationen och den nya chauffören hälsade glatt på oss passagerare och kom fram till Adde och småsnackade med honom. Snacka om att ha glädje i sitt jobb, och han gjorde ju även oss andra glada med! Mer sånt i vardagen!


Kollar på Desperate Housewives och efter det blir det till att lägga sig tror jag. Att vårda Adde sent på kvällen igår och att han inte sovit någon middag idag hör inte till vanligheterna. Trött mamma!