Adde Yrväder har åkt till sin mommo över dan. Själv ligger jag nedbäddad i soffan med kuddar och mysfilt, med allt viktigt inom räckhåll. På några timmar framöver ska jag inte göra ett smack! Brygga kaffe och göra en omelett på sin höjd, kanske gå på toa också. Men bara om det blir riktigt akut. Sen kommer Mariana hit på kaffe, vilket jag ser fram emot väldigt mycket! Idag träas vi utan ungar. Kontaktperson Lena kommer också hit senare och då har Adde kommit hem igen. Idag är sista gången vi ses innan vi åker iväg på semester, och idag vankas packnings-planering! Jag tar alltid med mig för mycket, nämligen.

Imorgon ska jag börja fixa med praktiska saker. Idag ska jag bara vila (note to self). "Passa på att fixa sånt du inte kan fixa när Adrian är hemma!" är något jag ofta får höra. Och det rådet har jag lytt, även om jag känt att jag inte vill, orkar eller måste. Det är ju ett praktiskt råd, liksom. "Nä, men se till att vila istället!" säger andra. Ja, men det låter som en bra idé! tänker jag, men lyder det sällan. Råd i all ära, men varför i helskotta gör jag som alla andra säger? Vart är min egen vilja och fantasi, planeringsförmåga och respekt för mig själv (vad jag orkar och inte). Nej, nu är det slut på det. Jag måste lära mig att lyssna på min kropp, min vilja och min ork. Annars kanske det händer nåt värre än att svimma nästa gång.