Åh, jag är så irriterad! Åkte till Knalleland för att handla, Adrian tjuter för skojs skull och smågnäller hela resan dit. När jag har handlat så glömmer jag köpa påse men orkar inte fixa någon så jag packar i vagnen och väskan. På väg ut från affären tappar jag brödet vilket en snäll kvinna påpekar. När vi gått ännu en bit så släpar Adrians filt i marken vilket en annan snäll kvinna påpekar.

När vi kommer till busstorget har vi missat bussen hem med fem minuter. Adrian blir gnällig och ingenting jag gör tycks hjälpa. Två "damer" tisslar till varandra om "oj så pojken skriker!". När bussen väl kommer och åker till nästa hållplats så stannar han inte, han saktade in, men bara för att de resenärerna som skulle på där inte tog ett steg framåt började han gasa igen. De som skulle med bussen började vifta med armarna och jag ropade att dom ska med. Men han fortsätter åka trots att han hörde mig. Då ryter jag till ännu mer att dom skulle ju åka med!?!? "Står dom bara där utan att visa att dom ska med så får dom skylla sig själva!". Men du stannade ju inte ens, sa jag! Nej, men dom får skylla sig själva. Då blev jag förbannad och sa "var inte så jävla tyken, byt jobb istället"... Sen vid nästa hållplats stannade han, öppnade dörrarna och ropade "nån som ska med?? detta är buss nummer sex! ingen som ska med? då stänger jag dörrarna". Det enda jag orkade svara på det var "men se där, du kan ju sköta ditt yrke!" Ush så arg jag blev på honom! När man bara läser detta så kan det tyckas inte vara så farligt, men ni skulle hört hans tonläge. Fy!

Nu ska jag gosa med Adrian som är något gladare efter han fick majs.