Jag måste bara få skriva detta. Patrik är en av de bästa vänner jag någonsin haft! Han ställer alltid upp om jag behöver hjälp, varje gång! När vi inte ens hade känt varandra en vecka och jag fick min första ryggvärksattack ringde jag honom, mitt i natten, och mindre än tio minuter senare kom han och hämtade mig för att köra mig till sjukan. Då hade han legat och sovit och har ändå en bit att köra. Han har varit med nästan varje gång jag varit på sjukhuset, och hjälpt mig hemma de gånger jag inte har åkt in. Det spelar ingen roll vad jag än behöver hjälp med, kan han så ställer han upp! Med hushåll, mat, han hjälpte till och flytta... Allt verkligen! Att han till och med kommer hit mitt i natten för att hålla mig sällskap när jag var så ledsen och grät för jag trodde att min bröstmjölk var slut, det säger en hel del!

Han är dessutom jäkligt go med Adrian! Han kom upp varje dag när vi låg på bb och när jag inte hade råd med en badbalja till lillfisen så köpte Patrik en till honom som present. Hur snällt är inte det? Och när jag fick panikångesten, eller vad det nu var, och inte kunde röra mig så kom Patrik hit direkt. Det var jäkligt skönt utifall att Adrian behövde någonting. Adrian kommer nog ha jäkligt roligt med Patrik när han blir större ^^ Och jag hoppas att min lille son blir en lika fin människa när han blir vuxen som Patrik är. Han är jäkligt go mot min familj också! I julas så skickade Patrik en julklapp till Moa från Gotland, så himla fint!

Och jag älskar att åka bil med Patrik! Det är så roligt att lyssna på honom om vi möter en idiotbilist, då kommer det svordomsramsor långa som tusan. Och inte "helvetes jävla skit" utan de mest knasiga orden man kan tänka sig ;)

Ja, Patrik är en av de snällaste människorna jag känner. En av de bästa vänner jag har. Och jag hoppas att vi alltid kommer känna varandra. Även om han någon dag beslutar sig för att flytta tillbaka till Gotland *peppar peppar ta i trä att han inte gör det!* så hoppas jag att vi håller kontakten!