Nej, det verkar som att morsan antingen använde pumpen lite fel, eller så har mjölken börjat sina. Men det gör inte så mycket tycker jag, ersättningen funkar ju finfint! Och så länge min lilla fis blir mätt så är jag nöjd. Skulle ju vara bra att amma lite till så Adrians immunförsvar byggs upp, men går det inte så går det helt enkelt inte.

På tal om att mjölken sinar. För nån vecka sedan tyckte jag att det inte kom någon mjölk alls. Gud, så ledsen jag blev! Pratade med Patrik på msn via mobilen och grät, grät, grät och tyckte nästan att jag lika bra kunde ge bort Adrian till någon som kunde ta hand om honom bättre än jag. För vad är man för slags mamma när man inte ens kunde mätta sitt eget barn, tyckte jag. Patrik blev nästan arg på mig för att jag pratade sån strunt, så kom han hit mitt i natten och höll mig sällskap och tröstade mig. Han är en sån fin vän! ♥ Och jag tror att alla tårar och mitt skitsnack om att inte vara en bra mamma kom från att jag var så trött eftersom Adrian oftast var gnällig och att hela mitt liv förändrats nu. Allt är ju så nytt i vardagen! Efteråt kändes det iallafall väldigt skönt att ha fått gråta ut ordentligt! Så gråta ska jag verkligen göra om jag känner att det behövs igen =)