Nu ska jag förklara lite hur min son har fungerat sen han föddes: Han har krävt uppmärksamhet från någon (inte nödvändigtvis mig varje gång) hela tiden. Har man lagt ner honom i soffan eller vagnen så har han börjat skrika inom några minuter. Jag har fått stressäta, stressröka, stress-skita, stressgöra allt om jag har varit själv med honom. Dessutom har det varit en kamp att få honom att somna för det mesta. Det är sällan han varit riktigt nöjd med tillvaron utan legat och smågnällt mest hela tiden. Trots allt detta så är han världens underbaraste!

Men nu verkar det som att vi har hittat en lösning på "problemet". Han kan inte ha blivit riktigt mätt på bara modersmjölken, så nu har jag börjat varva aming med mjölkersättning. Först lite amning, sen rapning och sen mjölkersättning. Började med det idag och efter det så har han varit huuur lugn som helst! Man har till och med kunnat lägga ner honom i vagnen direkt efter matning och han har somnat som en stock! Innan var man tvungen att ta till napp, vagn och långa stunder av att gunga vagnen för att han skulle somna. Eller ha honom i famnen och lägga ner honom när han somnat in riktigt djupt. Men som sagt, det verkar ha löst sig nu *peppar peppar ta i trä*

Nu kanske ni tycker att det borde vara väldigt jobbigt med en unge som gnäller mest hela tiden, och ja. Det har varit skitjobbigt! Men en timmes gråt vägs upp av bara ett leende eller något annat gulligt han gör. Livet som mamma är underbart och jag skulle inte byta mitt liv mot någon annans! ♥