Det som förvånar mig är hur positivt inställda alla är till min graviditet. Trots att jag kommer bli ensamstående och trots att chansen är liten att vi kommer hitta pappan. Men jag har fast jobb, jag har en bostad (ska försöka hinna flytta till större innan knodden kommer), och jag har min familj och vänner som stöttar mig. Så vi kommer klara oss galant! =)

När jag först fick reda på att jag var gravid så var abort min första tanke. Jag trodde då att pappan var en kille som bor här i Borås, eftersom jag och "båtkillen" skyddade oss. Trots att jag inte ville göra abort bokade jag en tid, och fick en 2 veckor senare. På den tiden hann jag ångra mig! Och på första besöket på mvc sa barnmorskan att befruktningen hade skett på samma datum som kryssningen var. Nu kommer det bli faderskapstest, men jag är säker på att det är killen från båten som är pappan. Det krävs en Tiss för att lyckas med detta!

Detta är ju inte mitt drömscenario, men jag är fruktansvärt glad åt fisen i magen och väldigt nöjd över mitt beslut att behålla. Och jag är ju inte direkt känd för att ta det lugnt i mina tankar och handlingar, så namn har jag redan tänkt ut =) De understrukna tänkte jag som tilltalsnamn, men vi får väl se om det passar när barnet väl är fött.

Pojke: Adrian Kim. (Kim blir efter min lillebror)
Flicka: Freya Moa Marilyn. (Moa efter syster och min vän som gick bort i januari, Marilyn efter Monroe)