Jag hade tänkt att jag skulle skita i att blogga på ett tag. Jag kände att jag behövde få rätsida på saker och ting och inte skriva en massa skit om hur jag mår, för ingen gillar ju att läsa massa sån strunt. Men sen kom jag på en sak! För det första skriver jag inte om vad jag tror att folk vill läsa, jag skriver om vad jag känner för att skriva. Denna bloggen handlar ju om min väääldigt spännande vardag och mina tankar, och människor läser den. Och för det andra så är min blogg min ventil. Så jag gör ett nytt försök.

Kära dagbok!
Den senaste veckan och lite till har verkligen varit mindfucked. Jag har ettusenhundranittio saker att fixa: sortera mina tankar, lägga undan pengar pga kommunens skitsystem, betala massa saker jag ännu inte betalat, bearbeta inte så roliga händelser. You name it, I will have to do it!

Jag vet inte om det är höstdepp, eller vad det kan tänkas vara som får mig att må såhär. Utan att jag har tänkt på det har jag börjat dricka mer än vanligt. Jag har ju haft en väldigt lugn period det senaste året när det gäller alkohol, men nu har konsumtionen ökat, och en del av dom gångerna har det inte gått så bra. Visst, jag har haft kul, men kvällen har ändå slutat konstigt. Jag känner inte mina gränser längre.

Jobbar jag inte, så gör jag ingenting. Om jag inte träffar nån kompis dvs. Jag är gräsänka på vardagarna, och hur kul är det? Jag har ingen hobby eller nånting. Människor har föreslagit både det ena och det andra, men ingenting verkar falla mig i smaken, ingenting verkar vara kul.

Jag är en fucked up människa. Önskar bara jag kunde sätta fingret på vad det är exakt som behöver fixas i mitt liv. Men jag håller med Peyton i "One tree hill": People always leave.

Jaja, vi hörs när vi hörs!