Jag ska avslöja någonting som jag tror att ni inte vet. Vi har en inneboende. Han heter Bevert the Bäver. Jupp, han är en bäver. Dock är han mest tjurig hela tiden, tar ut all sin ilska på mig varje gång jag går in i köket. Han bor där, i ugnen. Så nu använder vi inte ugnen så mycket längre. I sjäva verket går jag inte ens in i köket så ofta mer, för varje gång jag går över tröskeln slänger han upp ungsluckan och skriker vilken idiot jag är och vilken dålig bovärd jag är som inte serverar honom mat på silverfat (vi ger honom hundmat, vi googlade upp vad bävrar äter och google tyckte att hundmat var det bästa alternativet), och så kräver han att få sova i våran säng, men det går vi inte med på. Tycker han ska vara glad över att han ens får bo här. Det hela började när jag såg honom sitta och gråta på en bänk i stan. Om jag bara kunde sluta vara så snäll!

Men Bevert har sina goda sidor också. För det första är han en jäkel på att tillaga plankstek. Men den har någon slags konstig eftersmak, typ trä. Han vägrar avslöja vad han använder för ingredienser, han säger bara att en bäver kräver största möjliga lugn vid matlagning. Vi får la helt enkelt bara acceptera det. Men jag tror att den hemliga ingrediensen är näver. Den andra goda egenskapen han har är att han är bra på att lyssna. Han brukar sitta i fåtöljen med ett block och en penna och anteckna mina problem medan jag ligger på soffan och blottar mitt innersta. Fast efter varje terapisamtal brukar jag kika på vad Bevert har skrivit och han antecknar inte alls det jag säger. Om jag berättar att jag varit på stan och tagit ut pengar skriver han "Den slynan har varit på stan och knullat för pengar". Trots det så hjälper samtalen mig något otroligt mycket, och Bevert med för den delen. Det är typ bara då han är trevlig.

Men nu måste jag rusa. Bevert skriker att han tänker gasa sig själv till döds. Han har kört fram Simon's bil till balkongen, satt en slang runt avgasröret och dragit in slangen till ugnen. Han muttrade att han inte pallar mer för att jag inte är tillmötesgående. Jag ska försöka få honom att ställa upp på ett nytt terapisamtal (vi har redan haft 12,5 st idag), för det tycks hjälpa honom också, han känner sig behövd.

Vet inte riktigt när vi hörs nästa gång, förhoppningsvis snart. Hej!

Ps. Slänger in en bild på Bevert. Här är han glad, eller skadeglad. Han fällde mig så jag föll och slog pannan i köksbordskanten.



Fast erkänn att han ser lite ut som en hamster. (Fast säg inte det till honom, då har du tandpetare som han har doppat i ren nikotin i pannan, som han skjuter med ärtrör)