Idag var Kulturverkstan (praktiken) bjudna på påskfest på ett annat dagcenter. Började med tipspromenad, sen fika. Och vad ligger där på en tallrik om inte en liten rulltårtsliknande sak med grädde, två mandarinbitar och riven choklad på. Satt där med mitt svarta kaffe och hade en inre konversation med godsaken:
Jag: Nähädu, goda jävla sak! Jag kommer inte mumsa ett endaste chokladflarn från dig!
Den: Jooo, snälla, ät mig! Tänk vad god och söt jag är!
Jag: Nepp! Se dig omkring på alla dina syskon som mina medmänniskor mumsar på! Hur känns det att bli ensam kvar?
Den: Buhu, din jävla nyttighetstant! Du är inte bara grinig, du är ond också!

Må så vara, men jag vann! Och då kommer självklart frestelse nr 2. Små söta påskkärringar börjar dela ut godispåsar. Jag försöker artigt avböja med frasen: Jag äter inte godis! Fick till svar att jag kunde ju unna mig denna lilla läckra godispåse, det är ju ändå snart påsk. För att inte verka vara den surtant som den lilla bakelsen beskyllde mig för att vara, log jag och tog emot påsen. Den har Simon fått nu.

Efter fikan vankades det dans där man fick rocka loss både till Kebabpizza och Upp och hoppa. När Carola och Andreas kom på satte jag mig på sidan av och kollade på de andra. Trevliga schlagertider!

Sen när festen var över vandrade man hela 250 meter i det förbannade snörusket till bussen. Du trodde väl inte att jag skulle gå i detta väder? Nån måtta får det faktiskt vara.