Denna dagen har varit alldeles för seg och med alldeles för mkt tänk. Negativt tänk. Jag hatar det, men kan inte hjälpa det.

Tiss negativa tänk:
- Varför frågar folk så sällan om vi ska hitta på något?
- Varför har jag tappat motivationen till allt?
- Varför är det mest jag som hör av mig till folk, och inte tvärtom? Alltså på lika nivå!

+ mkt mera. Men personligt, för en gångs skull.

Och varför blir det så att när folk skaffar partner hör dom av sig mer sällan? Mycket mer sällan. Det blir så nästan jämt. De flesta gör så. Gör jag också så? Faktiskt så tror jag inte det. Även om jag är kär hör jag av mig ändå. Eftersom detta fenomen är så vanligt så syftar jag nu inte på någon speciell, men erkänn: Jag har rätt. Dessutom hör folk av sig mindre till mig nu när jag har pojkvän. Jag kan faktiskt umgås och hitta på saker ändå! Ibland undrar jag varför jag har så mkt tid medans de flesta verkar så upptagna. Eller är det bara så att jag inte får plats?

Tack Kinky för att du frågade om vi ska ta en fika i veckan, och till Emma som hörde av sig ang. vattengympa imorgon!