Simon väckte mig halv nio så vi kunde äta frukost tillsammans. Han skjutsade ner mig till simhallen innan han begav sig till Halmstad igen. Detta var det skönaste, och jobbigaste, simpasset någonsin. 30 minuter på långsamma banan, som verkligen är låååångsam, och 30 minuter på den snabba banan. Jäklar vilket tempo dom håller där! Fick pressa mig till max vilket kändes jäkligt bra. Välkomnar träningsvärken imorgon! =)

Blir inte att åka till Martina, hon är sjukis. Ganska skönt ändå, kan jag slappa lite hemma innan det är dags att möta Emma-mannen i Knalleland. =)

Jag tror förresten jag skiter i detoxen. Jag ska köra lite granna, men inte helhjärtat. Halvhjärtat är bättre än inget ;)

Min nya voodoll Roxie