Jag kan inte förstå att jag bara är helt tom. Ställd, kanske. Eller chockad? Min lillesysters farbror, Conny, förolyckades idag när han körde till jobbet, fick sladd och krockade med ett träd. Jag har känt Conny under min mamma's och Peter's hela förhållande, totalt åtta år. När det tog slut 2002 och tills nu har jag inte träffat honom en endaste gång. Men åtta år är lång tid, jag borde väl vara ledsen? Såklart är jag ledsen, men det borde kännas mer!?

Jag hoppas att min hjärna inte har insett än, för jag vill gråta. Conny var en otroligt genomsnäll människa!