Jag läste nyss gaybloggen där han snackar om självinsikt. Det var precis vad jag tänkte på för ett par dagar sen. Han skriver om någon sjunger kareoke på en bar kallar h*n sig artist, om någon blir fotograferad av en mingelfotograf kallar sig personen modell osv.

Mina tankebanor gick dock i en annan stil. Låt mig ge ett exempel:
En kille säger till Minna att hon är söt. Plötsligt går hon runt och tycker att hon är snyggast i världen. (I själva verket ser hon väldigt vanlig ut och har stor näsa och finnar. Nu säger jag absolut inte att det är fult att ha något av det, eller att det är fel att tycka att man är snygg, MEN det kan gå till överdrift.)

Någon dag efter söt-komplimangen får hon höra av en främmande människa att hon sjunger bra när hon står och nynnar vid busshållsplatsen. (Det ger henne ett sånt självförtroende att hon tror att hon kommer bli världstjärna, och går runt och sjunger högt. Men det låter mest falskt.)

Ni får tycka att jag har fel, men jag anser att man bör känna sig själv och veta sina begränsningar. Anledningen till att jag skriver detta är att jag vet en person som tror att hon är så jäkla bra, men i själva verket är andra minst lika bra. Men problemet är detta: Hon trycker ner andra och verkar anse att hon står högre än alla andra i någon påhittad rangordning. Och det tycker jag är fel.

Vad anser du?