Jepp, that's me! Han meddelade igår att han inte är redo för något förhållande och att han ville fokusera på sina studier och bandet. Oh well, är det vad han vill så kan jag ju inte göra mkt åt det. Men mister man en så står det tusen åter. Too bad att det inte blev något, faktiskt, men ja. Som sagt: Kan inte göra något åt det... I ärlighetens namn blev jag inte speciellt ledsen, för jag kunde inte bli mer ledsen än vad jag redan var igår. Fick reda på väldigt dåliga nyheter. Så man grät slut på tårarna och skrek sönder halsen pga all smärta. Fråga mig inte vad som hänt, det enda jag kan säga är att en person i min närhet är väldigt sjuk.

På torsdag ska jag åka till Österbybruk. Känner inte för det längre, men biljetterna är ju bokade. Kommer nog kännas bättre när man är framme, Jeanette är ju jäklarns bra på o få en glad! ^^

Man brukar ju säga att efter regn kommer solsken... när kommer mitt solsken? Kan det vara så att min familj och mina vänner är mitt solsken?

Over and out!